Idag kom en tår, eller ja inte en för att vara mer exakt utan snarare en hel flod kändes det som. Även när jag sitter och skriver det här så rinner tårarna. Kollade på "mannen som kunde tala med hästar" och när hästen visar i slutet av filmen att det är okej att hon hoppar upp när Pilgrim ligger ner. Sen hur glad hon blir när hon inser att hon faktiskt har kommit upp på Pilgrim.

 

Jag kom och tänka på när jag kom i hagen mot BellaDonna och gick faktiskt gråtandes för att allt känndes så jobbigt, jag stannar och tittar bara på henne. Ser att hon tar upp huvudet och tittar på mig, jag säger med den lilla rösten jag får fram "BellaDonnna" och hon kom direkt. Direkt när hon kommer mot mig så började jag gråta ännu mer, men nu av glädjetårar. Jag blev så glad av den lilla saken. När hon väl var framme vid mig så la hon huvudet emot mig. Jag kramade om hennes huvud och kunde inte alls hålla tillbaka tårarna, satte på henne grimman och la över grimmskaftet på halsen på henne.

 

Stod sedan väldigt länge och bara kramade om henne. Det var så skönt att ha någon som inte dömmer en där, en som inte kastar tillbaka några kommentarer, ingen som säger emot utan en som bara lyssnar, bara finns där, som inte dömmer, som bara är tyst och lyssnar och ja bara finns där. När alla sen började gå så stod vi kvar, efter ett tag kände jag mig redo att gå, då började jag att gå och hon gick efter (utan grimskaftet). Jag blev verkligen så glad, jag som trodde att jag hade tagit mig samman började då gråta ännu en gång för att hon följde efter, hon sprang inte efter sina kompisar som redan var långt borta eller så utan hon gick där  med lilla mig. 

 här är en bild från den dagen när hon mötte mig i hagen som jag berättade om här ovan.

BellaDonna har redan hjälp mig jätte mycket. När jag åkte dit i våras så var hon där, när jag mådde som värst -trodde jag. När jag sen kom tillbaka dagen efter skolavslutningen var det ännu värre. När jag såg henne i hagen gick jag fram till henne direkt, min fina tjej. I närmare två veckor var jag med BellaDonna, det gick upp och ner men hon lyssnade på mig, hon lyssnade på det jag sa. Hon försökte verkligen hela tiden. Jag kunde ha henne inne längre i stallet längre än vad de andra hade bara för att få vara med henne. 

Jag ser det här som en nystart, BellaDonna blir min räddning. När BellaDonna kommer så har jag något att vara sysselsatt med och det är jag riktigt glad för. Jag har inget behov av att bli bäst, att vinna varje tävling eller att visa att jag är bättre än andra. Utan det här blir en nystart för mig, jag ville ha BellaDonna för att jag vill kunna göra något, jag vill ha någon som inte dömmer mig, jag vill kunna åka iväg någon stans när allt känns skit. Jag vill komma på fötter igen och jag vill vill verklign må bättre och det kan verkligen BellaDonna hjälpa mig med.

 

Inte minst med hoppningen kan hon hjälpa mig, jag som inte tycker hoppning är kul förrutom på hästar jag känner mig säker med (daytona som inte finns längre och sen gitano). Men hon har verkligen fått mig att längta efter hoppningen, något jag aldrig trodde att jag skulle börja göra igen! Jag kommer verkligen bli världens lyckligaste när BellaDonna kommer om två veckor.