Har suttit och funderat, skrivit, knåpat, ändrat och fixat med det här inlägget väldigt länge nu.. Vill att det blir helt rätt och utan några som hellst missförstånd. Är det trotts detta något ni undrar så är det bara att fråga! Det är väldigt lång så ni som orkar läsa får en guldstjärna! Meningen är att jag ska berätta för alla ER om vad som hände med BD egentligen, här är hela storyn och sanningen för den delen..:

Det hela började direkt när jag fick hem BD. Jag och Pau tittade på varandra när vi ställde in BD i spolspiltan och sa samtidigt "hon kan inte vara skodd bak för två veckor sedan" (som de på ökne påstått). Hon var väldigt lång i bakhovarna och lite trasig, skorna var även väldigt slita. Jag tänkte "nej men det är klart att de talar sanning, hästarna går på mycket hårt underlag på öknehult och alla hästar är individer, hovarna växer olika fort från häst till häst".
Men för säkerhetens skull så tog vi ut en hovslagare som bara skrek när hon såg hovarna. Skorna var försmå, hovarna hade börjat växa runt skon, sömmarna gick inte att få tag i då de växt in i hoven, skon var tunnare än en enkrona och böjde sig bara när vi skulle få av skon, hon hade hovröta på alla fyra och en misstänkt hovböld/hovinflamation på vänster bak. 

Jag går inte under bordet med att jag är "grön" när det kommer till hovar och att sko hästar, det har inte varit något jag behövt tänka på direkt när man ridit på ridkolan. Då menar jag med hovens vinkel och hur tårna, trakten osv ska vara riktade. Det är inte direkt något man lärt sig även fast man ser skillnad på när en häst är helt galet skodd och när den är bra skodd så ser man inte "smådetaljerna" som spelar stor roll för hästen som hovslagarna ser. Trotts detta så fick hon skor på framhovarna, men bak förblev utan för behandling.
Det här lät då väldigt allvarligt i våra (mina, mammas och pappas) öron och vi blev genast väldigt oroliga. Dagen efter åkte vi direkt och köpte väteperoxid, bomoull, vetrinär bomoull, uppsugningsduk, vetrinärsduk, självhäftande lindor, silverteijp, blåspray, sprutor, koksaltlösning, tjära, kompresser och mycket mer. "Bara" för att behandla BellaDonnas hovar.
Nu började en daglig procedur där vi gjorde rent hovarna med vatten, svamp och borste och verkligen skrubbade rent, sedan med hjälp av en spruta så sprutade vi i väteperoxid på hovrötan, sprayade sen med blåspray varannan dag, gjorde hovböldsomslag på vänster bak och tjärade höger fram hov som hade gått av en del när vi inte fick av skorna.

När vi tänkte "nu är det kört, det här kostar för mycket pengar och hästen står helt stilla" så kommer hovslagaren ut igen och set BD's "knöl" på rumpan som vi varit ärrvävnad eller bara något i muskeln innann och som vi smörjt med liniment samt masserat för att det ev ska gå ner. update: missförstånd! knölen på rumpan är inte en fraktur utan en gamal blödning.
Då  bröt jag ihop. -Hade jag ridit på en häst som haft svår hovröta, hovböld och ärrbildningen som kanske påverkade henne? Allt började klarna upp för mig, det var inte konstigt att BD hade betett sig som hon gjorde om det nu visade sig att allt det här var fel och att hon hade så här ont. "Jag måste vara världens elakaste människa" sa jag hela tiden och det var då jag beslutade mig för att jag vill göra det här så bra som möjligt för henne.
I samband med detta så åkte jag och provred Flippan som jag fastnade för direkt, så himmla fin och mysig ponny som jag verkligen skulle vilja ha oavsett vad alla andra säger om henne, hon var så himla fin i mina ögon och riktigt mysig att rida! Jag hade bestämmt mig för att BD inte var något för mig utan att jag skulle ta hem Flippan om Antonia tillät det, det var bara en fråga om när vi skulle åka tillbaka med BD. (Absolut inte så att jag inte gillar BD, jag ÄLSKAR BD och hon har hjälpt mig oerhört mycket som jag skrivit i andra inlägg förrut så det var verkligen motvilligt jag hade bestämmt mig för att lämna tillbaka henne).

 Igår åkte jag med Lisa för att handla efter att jag tittat på min ridgrupp. När hon släppt av mig hemma så möter jag pappa och pappa säger att vi ska åka ut till BD "jaha" tänker jag, såhär sent? Men frågade inget mer utan åker ut till min lilla stjärna med ett paket vindruvor och två äpplen i handen till henne.
När vi kommer fram så möts jag av Linda och hennes mamma samt Mona, Kicki och Kicki i stallgången. Alla säger/ropar "där är hon, där är hon, prata med henne nu" jag tittade mig förvirrat runt om kring och får syn på en blond tjej med hovslagar byxor. Det var därför vi skulle åka ut, ännu en hovslagare skulle komma och kolla på BellaDonnas hovar.
Jag tänkte "kan ni inte sluta, det är redan kört, allt är redan bestämmt, ger er". Men hon fick iallafall titta på BD's hovar och när hon började förklara för mig (som bara såg förvirrad och besvärad ut) vem hon var så berättade hon att hon är specialist på "problem hovar". Hon tittade på BD's bakhovar och sa att allt slit, alla pengar och allt det jag gjort för henne nu i flera veckors tid verkligen har gett resultat, hovrötan är nästan borta, hovbölden OCH hovinflamationen ÄR borta och det på rumpan det var minnsan (precis som vi sa) gammal ärrbildning från en gammal skada och precis som vi gjort med massage och liniment skulle vi fortsätta med ett tag.

Hon kommer ut nu om någon dag och slår på sulor och skor på BD's bakfötter, tillsdess ska vi fortsätta med behandlingen av hovrötan, men inget omslag krävs. Hon sa även "nu är det bara att hoppa upp igen" jag tittade förvånat på henne och frågade "va, vad menar du? hoppa upp?" då sa hon med ett stort leende "Ja, du får rida igen. Hon är friskförklarad nu, det är bara att hoppa upp och rida på henne när du kan". Då i den sekunden blev jag SÅ GLAD, jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. Jag började gråta, jag hade världens sörsta leende, jag kastade mig runt BellaDonnas hals och bara kramade henne och skrek "äntligen! jag ska behålla henne, nu är hon min, ingen får ta henne ifrån mig".
Så nu efter mycket om och men så ska jag sätta igång BellaDonna (när jag kan sitta ner det vill säga), jag kan verkligen inte vara gladare. Nu är det hon som gäller och jag tänker INTE lämna tillbaka henne!

Var helt död när jag vaknade igår, men pallrade mig upp och åkte till stallet för att först rida istället för Pau och sedan fixa Conman inför tävlingen, MsvC:2.
Fick Algebra på ridningen, vi skulle ha dressyr gymhkana(stavning?) individuellt blandat med lite vanlig dressyr. Algebra förstod inte riktigt vad det var som hände, eller vad hon skulle göra. Kan tänka mig att det gick massa tankar runt i hennes huvud, "varför springer de så fort?", "varför lämnar de mig?", "varför ska jag gå ifrån mina kompisar?" osv.
Hon skötte sig och verkade tycka att det var kul tillslut, på slutet av lekitionen skulle vi jobba med galoppombyten. Första Bytet blev helt kaos, alla hennes ben var överallt å jag kunde inte sitta kvar, kaos med andra ord. De andra bytena blev bara bättre och bättre. Men uppfattade dock att hon blivit väldigt seg. Blev endå glatt överaskad över hur mycket hon endå har utvecklats sen jag red henne senaste, vilket var förra terminen.
 Lollo och Algebra 1/4-12