Missförstånd, det händer oss alla. Ibland med större och viktigare saker och ibland "bara" med småsaker. I vissa fall blir man väldigt arg, ledsen och i vissa tillfällen glad för att sedan bli besviken. Missförstånd är nog det vanligaste som sätter igång en konflikt.
Pratade med min hovslagare idag i telefon som hade hamnat på min blogg och läst mina inlägg, hon förstod vad jag menade medans det kanske är otydligt för andra här på bloggen som bra läser eller framför allt för de som står på Dalsta. Så bara för att "rensa luften" och så att alla missförstånd ska bli uppklarade så skriver jag det här inlägget.

Min första hovslagare har hjälp mig så mycket, inte bara med BellaDonnas hovar utan även med utrustning som t.ex sadlar, ridning osv. Hon har verkligen brytt sig om BellaDonna från topp till tå, från ryktning till ridning! Är verkligen SÅ tacksam för det.
Hon gjorde ett riktigt bra jobb med BD's hovar, VI beslutade att hon skulle gå barfota bak i början pga att hon var lite öm på sin vita hov. Så för att hon skulle få vila sina hovar så fick hon gå barfota, hon fick även större skor fram så att hon skulle få plats att bredda hovarna. Det var även i samband med detta som jag misstolkade den "ev frakturen" på rumpan, JAG misstolkade. Hon har alltså ingen fraktur utan det är en gamal blödning som det har blivit som en "utbuktnad" av.

I samband med detta så åkte jag av två gånger, fick hjärnskakning och ryggskada vid första gången och andra gången en blödning igenom hela ryggen, rumpan och baksidan av låret samt en ev spricka i svanskotan eller i någon nedre kota. Så pga att jag var öm i hela kroppen och att BD var öm i ena bakfoten så blev det "bara" promenader och longering för hennes del.

"Klartecknet" för att jag skulle börja rida var att hon inte skulle vara öm i hoven längre. Det var alltså inte så att min hovslagare hade förbjudit mig från att rida utan jag fick rida om jag ville när hon gick barfota men jag ville av vakta tills hon inte var öm längre och tills jag själv mådde bättre efter fallen.
Det klartecknet fick då en annan hovslagare som var i stallet en kväll ge. Vi bad henne bara att känna på hoven när hon endå var där vilket hon gjorde med nöje och sa att hon inte var öm längre, jag blev då så glad att jag började gråta för att jag hade längtat så efter att rida på henne igen. Sen att en annan hovslagare skodde henne bak var UTAN våran tillåtelse, vi kom till stallet och hästen var skodd, något vi har tagit upp då vi redan hade en hovslagare.
Men iallafall, när hon inte var öm längre så hoppade jag upp för första gången och skrittade ut en sväng, sen fick jag låna en dressyrsadel av Kicki när jag själv blivit lite bättre och började långsamt att rida igen. Kul!

BD har alltså inte haft en fraktur vid rumpan, det var jag som misstolkade min hovslagare när vi pratade om annat emellan, mitt fel. Hon kunde där emot ev ha haft en gamal fraktur på vänster bak där hoven är helt sne riktad och där hon har det stora ärret. Jag måste ha blandat ihop allt. Min "första" hovslagare har alltså inte heller sagt att jag inte får rida på hästen eller så utan det var mer för min egna del och att jag inte ville att hon skulle ha ont när jag red.

Min hovslagare ska verkligen ha all beröm, så mycket tid som hon har lagt ner på BellaDonna är guld värt och helt obeskrivligt! Hon har precis som jag skrev innan brytt sig om allt runt hästen, skor, foder, utrustning, ridning, vård, ja listan tar inte slut där! Fick ärligt talat en klump i magen när hon läste hur man kunde tolka inlägget för det är inte alls så jag har menat, att rikta det till lite nackdelar för hennes del, det var inte alls meningen!
Hon ska verkligen ha all beröm, så mycket tack och så mycket mer än det vi gett henne just nu för allt hon har gjort för BellaDonna under den här korta tiden och att hon bara kan ringa ibland och fråga hur det går, vilken hovslagare gör det? Eller att jag bara kan ringa oavsett vad det är och hon är där ibland efter bara några minuter? Det är ju en dröm för varje hästägare!

Min hovslagare, hon är verkligen guld värd!

 

 

Har suttit och funderat, skrivit, knåpat, ändrat och fixat med det här inlägget väldigt länge nu.. Vill att det blir helt rätt och utan några som hellst missförstånd. Är det trotts detta något ni undrar så är det bara att fråga! Det är väldigt lång så ni som orkar läsa får en guldstjärna! Meningen är att jag ska berätta för alla ER om vad som hände med BD egentligen, här är hela storyn och sanningen för den delen..:

Det hela började direkt när jag fick hem BD. Jag och Pau tittade på varandra när vi ställde in BD i spolspiltan och sa samtidigt "hon kan inte vara skodd bak för två veckor sedan" (som de på ökne påstått). Hon var väldigt lång i bakhovarna och lite trasig, skorna var även väldigt slita. Jag tänkte "nej men det är klart att de talar sanning, hästarna går på mycket hårt underlag på öknehult och alla hästar är individer, hovarna växer olika fort från häst till häst".
Men för säkerhetens skull så tog vi ut en hovslagare som bara skrek när hon såg hovarna. Skorna var försmå, hovarna hade börjat växa runt skon, sömmarna gick inte att få tag i då de växt in i hoven, skon var tunnare än en enkrona och böjde sig bara när vi skulle få av skon, hon hade hovröta på alla fyra och en misstänkt hovböld/hovinflamation på vänster bak. 

Jag går inte under bordet med att jag är "grön" när det kommer till hovar och att sko hästar, det har inte varit något jag behövt tänka på direkt när man ridit på ridkolan. Då menar jag med hovens vinkel och hur tårna, trakten osv ska vara riktade. Det är inte direkt något man lärt sig även fast man ser skillnad på när en häst är helt galet skodd och när den är bra skodd så ser man inte "smådetaljerna" som spelar stor roll för hästen som hovslagarna ser. Trotts detta så fick hon skor på framhovarna, men bak förblev utan för behandling.
Det här lät då väldigt allvarligt i våra (mina, mammas och pappas) öron och vi blev genast väldigt oroliga. Dagen efter åkte vi direkt och köpte väteperoxid, bomoull, vetrinär bomoull, uppsugningsduk, vetrinärsduk, självhäftande lindor, silverteijp, blåspray, sprutor, koksaltlösning, tjära, kompresser och mycket mer. "Bara" för att behandla BellaDonnas hovar.
Nu började en daglig procedur där vi gjorde rent hovarna med vatten, svamp och borste och verkligen skrubbade rent, sedan med hjälp av en spruta så sprutade vi i väteperoxid på hovrötan, sprayade sen med blåspray varannan dag, gjorde hovböldsomslag på vänster bak och tjärade höger fram hov som hade gått av en del när vi inte fick av skorna.

När vi tänkte "nu är det kört, det här kostar för mycket pengar och hästen står helt stilla" så kommer hovslagaren ut igen och set BD's "knöl" på rumpan som vi varit ärrvävnad eller bara något i muskeln innann och som vi smörjt med liniment samt masserat för att det ev ska gå ner. update: missförstånd! knölen på rumpan är inte en fraktur utan en gamal blödning.
Då  bröt jag ihop. -Hade jag ridit på en häst som haft svår hovröta, hovböld och ärrbildningen som kanske påverkade henne? Allt började klarna upp för mig, det var inte konstigt att BD hade betett sig som hon gjorde om det nu visade sig att allt det här var fel och att hon hade så här ont. "Jag måste vara världens elakaste människa" sa jag hela tiden och det var då jag beslutade mig för att jag vill göra det här så bra som möjligt för henne.
I samband med detta så åkte jag och provred Flippan som jag fastnade för direkt, så himmla fin och mysig ponny som jag verkligen skulle vilja ha oavsett vad alla andra säger om henne, hon var så himla fin i mina ögon och riktigt mysig att rida! Jag hade bestämmt mig för att BD inte var något för mig utan att jag skulle ta hem Flippan om Antonia tillät det, det var bara en fråga om när vi skulle åka tillbaka med BD. (Absolut inte så att jag inte gillar BD, jag ÄLSKAR BD och hon har hjälpt mig oerhört mycket som jag skrivit i andra inlägg förrut så det var verkligen motvilligt jag hade bestämmt mig för att lämna tillbaka henne).

 Igår åkte jag med Lisa för att handla efter att jag tittat på min ridgrupp. När hon släppt av mig hemma så möter jag pappa och pappa säger att vi ska åka ut till BD "jaha" tänker jag, såhär sent? Men frågade inget mer utan åker ut till min lilla stjärna med ett paket vindruvor och två äpplen i handen till henne.
När vi kommer fram så möts jag av Linda och hennes mamma samt Mona, Kicki och Kicki i stallgången. Alla säger/ropar "där är hon, där är hon, prata med henne nu" jag tittade mig förvirrat runt om kring och får syn på en blond tjej med hovslagar byxor. Det var därför vi skulle åka ut, ännu en hovslagare skulle komma och kolla på BellaDonnas hovar.
Jag tänkte "kan ni inte sluta, det är redan kört, allt är redan bestämmt, ger er". Men hon fick iallafall titta på BD's hovar och när hon började förklara för mig (som bara såg förvirrad och besvärad ut) vem hon var så berättade hon att hon är specialist på "problem hovar". Hon tittade på BD's bakhovar och sa att allt slit, alla pengar och allt det jag gjort för henne nu i flera veckors tid verkligen har gett resultat, hovrötan är nästan borta, hovbölden OCH hovinflamationen ÄR borta och det på rumpan det var minnsan (precis som vi sa) gammal ärrbildning från en gammal skada och precis som vi gjort med massage och liniment skulle vi fortsätta med ett tag.

Hon kommer ut nu om någon dag och slår på sulor och skor på BD's bakfötter, tillsdess ska vi fortsätta med behandlingen av hovrötan, men inget omslag krävs. Hon sa även "nu är det bara att hoppa upp igen" jag tittade förvånat på henne och frågade "va, vad menar du? hoppa upp?" då sa hon med ett stort leende "Ja, du får rida igen. Hon är friskförklarad nu, det är bara att hoppa upp och rida på henne när du kan". Då i den sekunden blev jag SÅ GLAD, jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. Jag började gråta, jag hade världens sörsta leende, jag kastade mig runt BellaDonnas hals och bara kramade henne och skrek "äntligen! jag ska behålla henne, nu är hon min, ingen får ta henne ifrån mig".
Så nu efter mycket om och men så ska jag sätta igång BellaDonna (när jag kan sitta ner det vill säga), jag kan verkligen inte vara gladare. Nu är det hon som gäller och jag tänker INTE lämna tillbaka henne!

Datan laggar och telefonen vill inte riktigt samarbeta.. Därför har bloggningen idag blivit helt knas. Jag måste bara säga att jag har världens bästa OCH sötaste ponny! Nu har hon i några dagar i sträck kommit galopperandes emot mig samtidigt som hon gnäggar när jag ska hämta henne från hagen, hur glad blir man inte? Å efter skrittpasset igår så släppte jag henne i RH, satte mig på huk i mitten. Hon tittade runt i ridhuset sen vände hon sig, tittade på mig och gnäggade, redan där smälte jag! Sen börjar hon gå emot mig, fortsätter att gnägga och sen ställer hon sig nära intill mig och sätter ner sitt huvud i min höjd. Hon är ju bara för söt! Älskade ponny bus!

Har ingen riktig ork till att arbeta och jobba med BellaDonna just nu. Det här blir en perfekt paus i minst en vecka för både mig och BellaDonna att vila våra huvuden.. Hon har varit super de senaste dagarna, å bara som en sån sak att hon höll sig cool lugn när jag skrittade ut barbacka på henne. Trotts att vi hamnade först mitt bland 7 älgar med bebisar, helt omringade och när jag väl kommit där ifrån med hjärtat i halsgropen så kommer en/två/tre rådjursflockar, jag skojar inte om d var 15 st eller mer som kom springandes mot mig och BellaDonna. Tur att hon är så modig och lugn när jag typ skrek å höll på att kissa på mig. Var det läskigt? -JA! Går inte att ladda upp bilder pga blogg.se... Ni får helt enkelt klara er utan! Puss!